Nordingrå KKV

DALSBERGSEXKURSIONEN

-att definiera ett berg

Kalottbergets topp var förr en ensam ö, nu bjuder den på en vy över hela bygden omsluten av Bottenhavet. Där växer träden långsamt, släta hällar samsas med tjärnar och myrmark.

Tiden gör sig påmind då historien om jordens geologiska utveckling så tydligt presenteras.

Nu växer intresset för den unika naturen, turismen ökar snabbt, behov och nytta ställs mot varandra. Landhöjning, främmande inslag, bergarter, oväntade sammansättningar och förflyttning är några av de ämnen som gestaltas i utställningen.

Medverkande: Annikka Kronlid Arvidsson, Akar Holmgren, Berit Rantzow, Camilla Näsholm, Dag Wallin, Jenny Vinterqvist, Karin Olsén Öberg, Lotta Lundstedt, Mikael Arvidsson, Owe Egon Grandics, Sandra Eklund, Sirpa Huusko, Viktoria Melinder.

Galleriet:

Vernissage - fredag 17.30 - 20.00

Konstsamtal - lördag 15.00

Öppet lördag och söndag 11.00 - 17.00

Dalsberget:

Konstvandring* med performance fredag 14.00 - 17.00

Konstvandring* lördag och söndag 12.00

*Samling på parkeringen i Mäland (Karta)

Välkomna på performance, konstvandring och vernissage fredag 18 augusti!

Dalsbergsexkursionen är ett projekt där konstnärer med lokal förankring under ett års tid gemensamt undersökt Nordingrås högsta berg ur ett konstnärligt perspektiv. 

Projektet drivs av Nordingrå Kollektiva Konstnärsverkstad och genomförs med stöd av Kulturrådet, Region Västernorrland samt Kramfors kommun.

Annikka Kronlid Arvidsson 

Känslan av en plats 

Om förlusten av det gemensamt ägda.

Samfälligheter.

Täkter.

Platser. 

Minnen.

Akar Holmgren

Gåvan från Dalsberget

Mixed media

Under de vandringar Dalsberget inbjudit mig till har jag velat efterforska de melodier, toner och fraseringar berget velat avslöja för mig. Redan vid projektårets start fanns viljan att finna några av bergets berättelser, möjligen ordlösa men inte ljudlösa. 

Jag har fotograferat och spelat in ljudfiler där jag sjungit intuitiva melodislingor och jag har lyssnat efter bergets sånger. 

Jag har dock inte återvänt till materialet. När tiden var mogen att sammanställa min presentation inför vernissagen visade det sig att jag ska varken sjunga eller kula uppe på berget, jag är inte en av dem som ska ge ett performance under utställningen.

Fram växte i stället en tavla att hänga i galleriet och till den hör även en mindre tavla med texten på min slutliga sång från berget, samt tillhörande ackord. 

Dock är endast verserna ditskrivna, inte refrängen. "Refrängens ordalydelse stannar mellan oss två" sa Dalsberget. Och vem är jag att säga emot.

Berit Rantzow 

Berget

Broderi i ull/mix på ulltyg

Kraftmätning

Akrylmålning, färgenergier

Fullt av löften, möjligheter, trygghet och stabilitet 

Ruvande på hemligheter, rikedomar, mörker och ljus

Befolkat av minnen, myter, sägner och ofattbar historia 

Innehållande mineraler, träslag, blommor och bär

En profil av fasthet 

Svårt att rubba

Dag  Wallin
Berg vid  tidens början

Målning   

Ett berg, representerar en sorts evighet, fastän snarare ett kretslopp.

Nordingrå, är för mig platsen, där kretsloppet framstår som tydligast.

När jag står och ser ut över landskapet, med fälten, dalarna o c h 

bergen, då väcks tankarna om tiden. Tiden då, förr innan vi människor ännu fanns. Ingenting annat heller, inga djur, växter eller skogar.

När the Big Bang utlöstes, ett sånt skådespel, då när jorden var en glödande massa,

därifrån den oändliga process när jorden svalnat och Jordplattorna flöt omkring ovanpå magman, trycktes in under en platta, upp mot varandra och bergen bildades, vindarna och de eviga regnen, som blev till hav, fick bergen att erodera och så, i cirklar kom och försvann nya berg. Havsbotten blev till bergstoppar och allt var som en deg som rördes om. Istiderna formade och hyvlade bort berg efter berg.

Det där väcker en bild hos mig av Nordingrås landskap.

När istiderna avlöst varandra och världshaven bildats, kan jag föreställa mig Dalsberget sticka upp i urhavet,stilla. Bara Havet, Berget och tystnaden.

Jenny Vinterqvist 

Av jord kommen

Installation av lerjord, text, arbetskläder

Jag ska bära ett tungt lass.

För niotusen år sedan förflyttades enorma landmassor över jorden av inlandsisen, de geologiska processerna fortlöpte och det unika landskapet i Höga Kusten tog form. Idag är havet och bergen en naturlig del av landskapet. 

Accepterade. Älskade. 

Bland människor, djur och material sker ständig rörelse där vissa når acceptans medan andra aldrig hittar sin plats och räknas till de som bör utrotas. 

För allas bästa. För vems bästa?

Det krävs tid, engagemang och arbete för att fullt ut integreras i en ny miljö. Granbarkborren, statiskt skolsystem och människor i utanförskap kämpar alla för att hitta sin plats.

Vad händer med ett samhälle där likformighet krävs för acceptans?

Jag tar mig an Dalsberget.

Av jord kommen

Sår ett frö för dig att skörda så borsta nu stoftet av mina fötter och låt mig gå. 

Jag bär ett liv. 

Karin Olsén Öberg

Vidrör rötter, rötter berör

Kan man definiera något bara med några ord? Berget är det bara sten?

Jag ser allt levande som en del i berget, alla spåren, all historia, myterna, sagorna. 

Jag vill vara där...känna berget under mina fötter.

Vandra efter stigar, fastna för de små detaljerna. Jag berörs av det föränderliga, det som lever. 

Ser också att människan sätter spår. Stora, djupa sår med sina maskiner och till slut ser jag att våra stigar som trampas av oss som gärna rör oss i naturen också sliter och förändrar vattnets vägar. Rötterna blottläggs och det underjordiska livet blir synligt. Skavd natur. Nött natur. Likheterna med vårt eget blodomlopp– människans egna strukturer i kroppen finns överallt. Livets egen kommunkation. Det stora som delas i mindre och tunnare trådar. Skört och sökande. 

Jag målar rötterna med blodets, järnets färger; de som finns i de röda husen och i naturen– de får återgå dit när ni sett det jag sett.

Lotta Lundstedt 

Spår

Ull samt video

Detta verk handlar om att virka, och förflytta en kropp genom ett landskap, upp på ett berg. Människan är som ett flockdjur, vi går i varandras fotspår, dit någon annan har gått tidigare. Men vart vi är på väg? Om den vi följer har lett oss in på en farlig stig som kan leda till förstörelse, kan vi då gå åt ett annat håll? Jag skapar min egen väg att följa, men jag är inte ensam, mina förfäder har gått här förut, djur och insekter ärnärvarande, ekorren, spillkråkan, myran och humlorna. Varje maska, mina fötter, mitt sinne och mina minnen visar vägen. Virkningen bestämmer hastigheten, mina rörelser måste sakta ner. Varje gång jag kommer tillbaka, följer jag den virkade stigen för att börja där jag slutade. Att lämna garn bakom sig kan vara ett löfte om återvändande. När jag lämnat stigen och berget finns det rester av mina rörelser kvar i landskapet. Jag tar med mig växter, blad och svampar ner från berget för att färga ullen. I ullen finns spår av berget. Vilken väg leder till överlevnad? Den främmande och förändringens väg? När stigen har nått sitt slut tar jag den med mig och bär in den i ett galleri vid foten av berget. När stigen blir till ett nystan tappar den sin tid, den blir en hågkomst av en händelse, men pågår inte längre.

Mikael Arvidsson 

Rysshärjningar 

Illustration i emalj 

I början på 1700-talet attackerades norrlandskustens byar och städer.

Byarna i Nordingrå blev brända, Håll och Mäland inget undantag. Det var kosacker som kom. Med hästar ombord kunde de effektivt plundra och bränna gårdar. De gick i land på strategiska ställen för att göra dagsutflykter, och skickliga som de var på hästryggen gick det ganska fort att besöka byar ganska långt in från kusten.

Owe Egon Grandics

Klotterbirds och Chicktags on müstic traumvögelfänger set

Keramik

Tankar kring Vögelkünst och Dalsberget.

"Klotterbirds och Chicktags" 

Dalsbergets ödemarkstoppar osar mystiska fågeldjur. Mina graffitichicks och klotterbirds är en mix av urgamla rituella grottceremonifåglar och nutidens fågelgrafitti och chicktags under världens alla broar. 

Inspirationen kommer från  klotter förr och nu.  Hällristningar, grottmålningar, grafitti, klotter på kroppen, runklotter, grottklotter, klotter i Colosseum, klotter på offentliga toletter och i tunnelbanor och hissar.

Sirpa Huusko

Berggrund

Mattvarp och trasor

Fascinerad av Christer Åkermans beskrivning av berggrunden i Nordingrå blev jag inspirerad till att illustrera/visa/ detta genom att väva en trasmatta. Berggrunden i Nordingrå består av olika lager av bergarter, gabbro anortosit och Nordingrå granit vilka skiftar i olika färger och är olika tjocka. De skiftar i blått och brunt och grönt och vitt, som glittrar vid olika omständigheter, som ändrar färg och karaktär beroende på djupet och platsen.

Är det lika med oss människor, beroende på omgivningen skiftar vi karaktär och vem visar sitt allra djupaste inre för någon. Vad ser vi av varandra på ytan och anar att annat finns under. Är bergen så olika oss, egentligen. De har funnits längre förstås, men de föds, lever och ändras något under tiden, möjligen kommer de att försvinna/dö i en oviss framtid, precis som vi. Under mina fjällvandringar har jag ibland upplevt bergen som varelser, vilka tittar på mig med olika blickar beroende på, antagligen min egen sinnesstämning. Min tillvaro på jorden förändrar inte bergen nämnvärt, en lös sten som jag sparkar, en fin sten som jag bär med mig i fickan. Bergen, däremot förändrar mig, får mig att känna mig liten i världen, får mig att känna förundran och ödmjukhet över livet och världen.

Viktoria Melinder 

1,5 x 2,5 m, djupet okänt men betydande

Installation i trä

29 januari 1909 gjordes en inmutning på Dalsberget, Dalsgruvan nr 1. Där hoppades Göran Göransson hitta kopparkis.

Jag växte upp på Göranssons gamla gård, och hörde historier om hans drömmar om guld. Det sas också att han varit lite knasig, att allt han hittat var kattguld.

Jag letade spår efter honom på gården. Hans historia bar på äventyret.

2023

Nu letar jag Göranssons spår igen. Jag letar gruvan.

Jag tänker på den påstådda knasighet, hur jag känner igen mig, där jag virrar på älgstigar och tror mig se mönster, kanske något som glänser i skogen. Jag söker fakta, vill ha koordinater som leder rakt på sanningen. Jag vill att alla delar ska passa ihop, kartor och tips, norr och söder, skrönor och mått. Men det skevar alltid någonstans.

Visst är mätbart och annat vilar i dunklet.

Jag letar ett schakt: ”1,5 x 2,5 m, djupet okänt men betydande” Exakt så. Trampar jag fel så kanske jag faller fritt.

Alla texter skrivna av konstnärerna själva.